La Sueca en Madrid

 

 

Idag sista praktikdagen på kirurgiavdelningen, och här kommer en liten sammanfattning om hur jag har haft det här. Jag har varit en vecka på colorektalkirurgen, en vecka på hepatobiliarkirurgen, en vecka på otorrinokirurgen och en vecka på endokrinkirurgen. Totalt fyra veckor. 

Jag har gått med olika handledare, där vi mest stått i en operationssal och tittat på operationer, samt med själva jouren sprungit runt på olika avdelningar på sjukhuset för att ge läkare råd om hur de ska göra med kirurgpatienterna. Jag har även fått se lite mottagningen på vardera veckor. Det har gått bra men jag har lärt mig begränsat, tyvärr. Handledarna har egentligen inte sett mig, ingen har ansträngt sig för att förklara vad de gör och de har mest sprungit ifrån sina studenter. 

 

Jag har inte tjatat lika mycket under denna praktik som jag brukar göra. Förut var jag hela tiden aktiv och frågade mycket, flera frågor om varje patient, och försökte hela tiden få vara med och undersöka, få göra saker. Om man är aktiv så får man veta väldigt mycket, för spanjorerna är väldigt duktiga och kunniga innerst inne. Bara att informationen sitter långt inne, och att de gärna inte delar med sig av denna information.

 

Anledningen till detta är egentligen enkel, de har egentligen inte tid, de har många patienter att gå till, många operationer mer att genomföra, och tycker inte att deras uppgift är att förklara för läkarstudenter. I Spanien har de totalt sett mer patienttid än i Sverige, men samma admin förutom att i Spanien kör man DUBBEL journalföring, både skriva för hand och på dator, vilket innebär att de HAR MYCKET MER att göra. Och de får inte heller extra betalt för studenter, eller för de extrajobb de gör. Men men, som sagt, frågar man så svarar de väldigt bra, vilket jag är väldigt nöjd över. Dock var jag under denna månad lite för trött för att orka fråga fråga fråga fråga hela, vilket gjorde att jag inte fick veta så mycket heller...

 

TOTALT SETT BRA: Jag har sett många olika sjukdomar som jag aldrig tänkt mig att jag skulle se; hepatoektomi, tarmkirurgier, 

 

DET MINDRE BRA: de parfymstormar jag sett sprutas över operationskläderna precis innan man går in i opsalen, den urusla handhygienen, alla operationssyrror som spelar Candy Crush under operationen på mobilerna, anestesisten som hellre leker med mobilen än att hindra att patienten tappar andan, hur steril man inte är i Spanien, hur gärna man kan ta på allt med sterila handskar och sedan fortsätta operera, hur ofta anestesiologerna sticker fel och sätter nålar i artärer eller i vävnader, hur bra det är med tuggummi i operationssalen under operationen, och hur många personer det egentligen går in i en opsal (vi var 19 stycken en gång).