La Sueca en Madrid

GÅ, GÅ, GÅ... alltid gå till någon annan! Någon annan kan hjälpa dig. Gå till andra sidan sjukhuset upp till sjätte våningen och längst bort bort bort. Gå sen tillbaka hit och sen dit igen. Och sen hit. Hospital San Carlos i ett nötskal, det är vad det är...

 

Trots att jag var ute tidigt för att hinna innan praktiken (var på sjukhuset kl halv 8, praktiken på akuten började kl 8) tog det hela förmiddagen (till kl 10.30) för mig att kunna börja praktiken. Ett papper, ett LITET papper, som skulle färdas till sju personer, på olika ställen på sjukhuset.

 

Pappret godkänns här.

Du måste ha ett annat dokument.

Fel dokument, gå tillbaka.

Här är dokumentet men du måste lämna en kopia här. Och en där.

Läses in i datorn kanske här eller där.

Hämta ett kort där.

Fyll i ett papper till här... 

Hämta en nyckel här.

Byt om här.

Fast först hit.

Sen dit.....

 

GARGH! Varför kan inte personen som lämnar ut en nyckel, även ha administrativa ansvaret för nycklarna? Och dessa personer med ansvar som inte finns, alltid borta, någon annanstans, VAR ÄR DOM, eller ingen vet vilka det är. 

 

Tre timmar, gåendes uppför och nedför trappor. Undra hur många kilometer jag har gått inne i sjukhuset? 3 timmar kommer man långt på... Då ska sägas att Hospital San Carlos inte ALLS är större än Universitetssjukhuset i Linköping. MEN NU äntligen är jag på AKUTEN som student, och praktiken kan börja...

 

LÄRORIKT? Ja, tänk dig själv! Mitt tålamod får sig en törn i alla fall! 

 

Och apelsinerna är supergoda här!