La Sueca en Madrid

Här kommer en liten uppdatering om läget på sjukhuset. Det var länge sen jag berättade hur det går med praktiken och vad som händer mig samt om jag räddat några fler liv. Sanningen är, jag har inte räddat några liv, jag har inte gjort så mycket alls faktiskt... varför jag inte sagt så mycket om min praktik, att just nu är praktiken helt och hållet ointressant, värdelös och tråkig... och INTE alldeles underbar... Det finns liksom tyvärr ingenting att berätta...

 

Jag är på kardiologen på San Carlos just nu, där jag har varit i 3 veckor och ska vara veckan ut. Här finns en avdelning, en mottagning och en kirurg på detta plan, precis som på de andra avdelningarna. Jag har blivit placerad på avdelningen, där jag är alla dagar i veckan från 8 till 13/14. En dag i veckan har jag gått med på mottagningen, samt en annan dag kikat in på kirurgen och se hur många kranskärl de har opererat och hur många pacemakrar de sätter in. 

 

Även här på denna avdelning finns dessa residentes (AT-läkare), och just här finns 9 stycken, det kryllar av dom. Hur många patienter finns det på avdelningen, kan man ju undra, nu när det finns så många doktorer (hela 13 stycken totalt!). Antal platser: 14. Normalt antal patienter: 10. På morgonen delas ansvar ut för patienterna, och då räknar ni snabbt precis som jag att, JA, det är EN eller två patienter per läkare. En patient, som man ska gå och prata med, skriva papper till, undersöka, informera anhöriga, skriva journal och ringa ett TUSEN samtal. Det är mycket att göra ändå med EN patient, det kan jag säga, för här har dom bland annat dubbelarbete, man måste skriva journal på både papper och på datorn, för hand och med tangentbord... Det som tar tid är att varje dag har vi samling med chefsöverläkaren för att prata igenom patienterna, varje läkare tar upp sin patient, samt vad som gjorts under dygnet samt vad som bör göras. Detta är alltid planerat till kl 9, men man får alltid vänta minst en timme innan det börjar, och det tar alltid minst 2 timmar att gå igenom alla patienter. Chefen vill ju veta allt, och förklara massor, samt titta på alla röntgenplåtar. Samt även berätta för dem vad de gjort fel eller rätt under dagen, och vad som måste göras nu. 

 

Här har chefsöverläkaren ett stort arbete, se till att residentes gör rätt. De frågar honom hela tiden, och han får sitta och förklara mycket, förklara EKG och förklara varför man gör som man gör... De flesta residentes verkar lite okunniga, verkar osäkra inför patienterna och de måste hela tiden söka på google om läkemedelsnamn och om hur man bedömer EKG. Såklart, jag kan inte heller alla läkemedelsnamn på spanska, men det har ju sina orsaker kan jag tycka... 

Mina dagar har utan undantag sett ut på samma vis samma eviga dag:
Sitta i en ring i personalrummet och diskutera patienterna som är inlagda på avdelningen.
Titta på patienternas journalkopior som ligger på bordet.
Prata lite om patienterna, sittandes i personalrummet. 
Titta lite på EKG som ligger på personalrummets stora bord.
Vänta på att chefsöverläkaren ska komma så vi kan prata lite till om patienterna. 

Gå förbi patienternas rum och säga någonting till de anhöriga, inte till patienterna.

Vänta på de andra läkarstudenterna som hela tiden går ut och röker eller fikar... 

Förklaring om hjärtats kranskärl, hur de går och hur man gör en by-pass. Safena är namnet på det kärl man tar och opererar in. Jag trodde det hela var ett knä först.

 

Som sagt, jag är inte alls nöjd med denna praktikplats. Tja, jo, jag har lärt mig ännu mer spanska, och det är väl iofs bra...Men det finns ett MEN... läkarstudenterna på avdelningen har varit sjukt snälla och bjudit in mig till middagar, träffar och utgång på kvällarna, vilket har varit jättekul! Jag har haft mycket dötid att snacka skit med läkarna... Och ja, jag har lyssnat på kanske tre patienthjärtan... wiiie... Jag har haft en kul tid på avdelningen, men lärt mig någon läkarkunskap, det har jag nog inte...

 

Då frågar ni mig varför jag inte tar tag i det hela, traskar ut på avdelningen och tar eget initiativ och pratar med patienten, frågar om jag får göra saker, går iväg och undersöker patienterna. Flera gånger om dagen brukar jag be om att få gå iväg till avdelningen, få undersöka, samt försöka få med mig läkarna till patienterna.  "Håll dig här med oss, det är så här vi gör här" är det svar jag får. Till slut blir det lite jobbigt att tjata...